 |
|
I stället för blogg samlar jag en del tankar om information här: Att skriva är att tvinga sig att tänka efter ------------------------------------ Det var ett bra tag sedan det började pratas om hur viktigt det är att vara aktiv på webben för att påminna omvärlden om att man finns. För den individuelle frilansmänniskan med kreativt yrke läste jag för något år sedan om en riktlinje; får man färre än 400 träffar när man googlar sitt eget namn är man inte tillräckligt känd och alltså måste man öka sin närvaro på nätet. Med de ideliga uppdateringarna slåss alla mot alla för att bli uppmärksammade och ihågkomna. Inget konstigt med det egentligen, det är en ren överlevnadsinstinkt. Men det finns en effekt av det här som jag tycker jag har sett öka på senare tid, eller åtminstone blivit mer känslig för, och det är att den här vetskapen om att man måste publicera något hela tiden gör att många känner sig tvingade att spotta ur sig något – vad som helst – för att få anledning att bifoga sin logotyp ännu en gång på nätet. Jag vill hävda att det vore bättre att skära ner på antalet inlägg och tänka till lite mer. Visa att det finns lite hjärta bakom ordflödet. Ofta, ofta börjar jag läsa texter på webben som jag tänker ska berika mig, för att upptäcka några rader in i texten att inlägget är skapat enbart för att författaren har en post-it-lapp på skrivbordet där det står ”glöm inte bloggen!”. Jobba inte så! Det märks så tydligt när texten inte kommer från hjärtat. Här skulle man förstås kunna invända att hjärtat inte ska behöva vara med när man sitter på jobbet. Men det tycker jag visst att det ska. Det ska kännas i varje blogginlägg att skribenten känner och kommer ihåg anledningen till varför hon eller han går till jobbet varje morgon. Därför att en text som signalerar att den kommit till bara för att den måste finnas också signalerar att även resten av verksamheten saknar passion och engagemang. Skriv så det känns – läsaren är kanske smartare än du tror!
........................................................ Att skriva är att tvinga sig att tänka efterDokumentation står inte överst på topplistan hos speciellt många. Oftare är det ett nödvändigt ont. Något som man eventuellt gör, i mån av tid, för att det finns någon sorts strategi eller kanske lite diffus regel på företaget som säger att man ska eller bör. Jag skulle helst se att man betraktade dokumentationen som ett nödvändigt gott. Helt enkelt därför att man, när man formulerar sina tankar i skrift, blir tvungen att tänka efter ordentligt. Tankarna blir på ett sätt mer definitiva om de ska sparas i dokumenterad form. Det är kanske en anledning till varför många tycker att det är jobbigt. Men jag är övertygad om att man sparar tid på att skriva om det man gör, redan i början av ett projekt. Att dokumentera har bland annat den fördelen att det är enkelt för alla som har tillgång till dokumentationen att gå tillbaka och titta vad som är bestämt. Genom att sätta idéer och beslut på pränt på ett konsekvent sätt minskar risken för missförstånd. Man kan underlätta den processen genom att bygga upp en grund att jobba vidare på, till exempel en mall som används i alla projekt, med korta instruktioner till skribenten som gör det lättare att ta sig över tröskeln till skrivandet. Då blir det också mindre besvärligt för varje gång. Till slut kanske till och med njutbart. När det är njubart behöver man inte ta hjälp från Floskelfabriken, den där man köper alla luddiga uttryck som inte betyder något på riktigt.
Dessutom, och det tycker jag är den största fördelen, är att när det börjar kännas rörigt i projektet kan man gå tillbaka till den ursprungliga beskrivningen av vad projektet handlar om. För det handlar troligtvis om en riktigt bra idé. Och bra dokumentation hjälper till att hålla fokus på arbetet med den idén. ........................................................ Hjärnan söker mening i alltDen mänskliga hjärnan är ett mäktigt instrument som vill hitta mening i allt som händer. Och för den delen även i allt som inte händer. Det är bra att komma ihåg när du vill förmedla information. Varje nytt intryck skickas till hjärnan, som blixtsnabbt tolkar signalerna. Snabbast på hugget är reptilhjärnan, din inre krokodil, som avgör om det är läge att fly eller gå till anfall. Sådana primitiva reflexer hinner en mer sofistikerad del av hjärnan oftast dämpa innan de inträffar. Men den där ödlehjärnan är i högsta grad att räkna med – det går oerhört fort för dina åhörare eller läsare att bilda sig en uppfattning om hur intressant du är. Hjärnan tycker om att ha roligt. Den gillar omväxling. När intrycken blir för lika varandra stänger hjärnan av. Inget nytt = ingen fara = det är bara att slappna av. Tänk på det när du sätter ihop din nästa PowerPoint-presentation! Markera tydligt vilken information som är ny, så kommer uppmärksamheten automatiskt att riktas ditåt. Är du otydlig i markeringarna kommer din publik garanterat att tappa intresset. Men det får inte hända för mycket heller. Blir det för mycket så är det inte roligt längre. Hjärnan gillar lagom mycket omväxling. Det ska kunna gå snabbt att hitta den viktiga informationen. Använd inte PowerPoint som ditt eget anteckningsblock. Det är inte ofta man har en så intresserad publik att de orkar lägga allt på minnet. Det ligger för övrigt inte riktigt för hjärnan det heller. Den kommer ihåg det den hörde först och det den hörde sist. Resten tappas bort någonstans mellan långtids- och korttidsminnet. Gör publiken en tjänst genom att rensa bort allt utom det viktigaste; de har förmodligen annat att tänka på. Se till att de får med sig ditt budskap genom att underlätta förståelsen och ge tydliga signaler. Då håller sig den inre krokodilen lugn också. Den kan till och med börja hoppas på en fin belöning.
........................................................ |
................................................................................................................... | Källberg Text & Form | Svärdlångsvägen 70B, 120 60 Årsta | Lena Källberg | lena@kallberg.nu | 0733 - 36 74 87 ................................................................................................................... idé. innehåll. uttryck. sedan 2001. ................................................................................................................... |
